Äntligen går allt vidare......

Nu känns allt helt underbart, jag kan äntligen slappna av och fokusera mig på något som jag så länge har väntat på och alltid önskat mig.

Allt började för ca 3år sedan, då jag träffade en tjej som jag hade en längre romans med......men som sedan slutade med vänskap som var riktigt solid och vi fanns alltid där för varandra, vad det än gällde.

Har inte skrivit så ingående om mitt liv här, men det är för att jag inte vetat var jag ska börja......men ok, vi går tillbaka ca 1år då jag träffade en tjej som blev gravid efter 3mån, vi flyttar ihop i sthlm, 9mån senare kommer det en liten tjej till världen, 2mån senare så tar tjejen alla sina saker, vår dotter och drar.

Allt detta pga lite gräl, och för att hon tappade kontrollen och inte klarade av att hantera ett barn ensam......då är det tydligen ok att man sticker och gör som man vill.

Människan skaffar lägenhet i Norrköping och hör sedan av sig och tror att allt ska bli bra och att vi ska börja om som särbos.......när vi har en 2mån gammal bebis tillsammans?

Vänta nu......vad är fel i den här bilden?

Ja, det behöver jag inte ens svara på åt dom som har lite innanför skallen.

Sen så gör människan slut på facebook chat, via mina vänner och dessutom nekar till det sedan.......hur sjukt är inte det då?!

Då är det alltså SLUT.....Bra, då vet jag det!

För att sedan återgå till det som jag började skriva om här, så fick jag tröst och stöd av min bästa vän och gamla romans, vilket var underbart eftersom vi känner varandra så väl.

All denna närhet, ömhet och kärlek som jag fick kändes tryggt och att någonting började växa tillbaka igen......känns underbart i allt elände.

Sen så när man går ut med detta och visar vad man känner och att man är glad och lycklig igen så har personen som stack till Norrköping, skaffade ett nytt liv och gjorde slut, mage att komma och anklaga mig för diverse saker och tro att hon har någon som helst insikt i mitt liv mer förutom när det gäller vår dotter........skulle inte tro det!

Hon kan dra åt H-vete och har lämnat mig för gott den subban!

Hoppas nu att alla inser vilken jävla subba hon är och jag hoppas någon annan blir beskonad hennes sjuka upptåg.

Ha en bra solig och skön dag alla där ute!

Det förflutna och framtiden....

Det förflutna är något som man inte kan göra något åt eller förändra hur mycket man än skulle vilja, det står skrivet i historien redan och kommer alltid att finnas där till både gott och ont.

Det finns mycket som man ångrar i sitt liv och som man kunde ha gjort annorlunda om man nu tänker tillbaka, men det går inte och förhoppningsvis så finner man oftast något positivt med saker som har uppstått, man har troligtvis lärt sig av sina misstag och sett till att ALDRIG göra om dom eller så lär man sig aldrig.....eller så det så att det kanske inte var så dumt det man gjorde eller det beslut man tog och skulle ha gjort det på ett annat sätt som hade resulterat i en bättre framtid och sluppit jaga och jaga tills det blev rätt, som man själv vill ha det.

Men om man som i mitt fall ser till att lägga det gamla bakom sig även om det ligger kvar där för alltid, så kommer allting att ordna sig och bli bättre än någonsin........bara jag den här gången lyssnar till mitt hjärta och inte något eller någon annan.

Ger mig själv styrka att se framåt nu och vara glad över det jag har och får eftersom livet är så otroligt kort och jag hade inte tänkt att slösa bort det på sånt som är historia och gammalt......man lever bara en gång, och då ska man se till att man lever ett liv med kärlek, lycka, närhet och glädje......men oxå sorg i en normal mängd, även om sådant är svårt att styra över......precis som allt annat.

Men se absolut inte bakåt på allt som har skapat problem, konflikter, gräl m.m, se till att göra det bästa av det som är kvar av livet......eftersom livet är till låns men även en gåva, och som du en dag blir tvungen att lämna tillbaka även om du inte vill.

Natti natti!

Geting back on track.....

Nu när hilmen börjar klarna och det visar sig vad som gömmer sig i vassen så börjar jag förstå vad det är som har hänt......mycket har varit ett rent helvete och har visat sig vara HELT omöjligt att förstå, men var sak har sin tid som jag brukar säga, nu börjar jag förstå.

Allt som har varit runt omkring mig en längre tid nu, har fått mig att inse hur stark människan är egentligen......människan är ett vanedjur som oftast har otroligt starkt psyke med ett sinne för överlevnad, med ett hopp som är det sista som lämnar dem.

Vi gör allt för att inte visa oss svaga inför flocken precis som andra djur, vi ser till att skaffa oss nära och förtroendegivna vänner och familj.

Men det som skiljer oss från andra djur är att vi är smartare och kan genomskåda viss falskhet, lurendrejeri, lögner m.m.

I allt detta så kan vi samtidigt överleva flytt från en flock till en ny och bli accepterade för dom vi är och bli varmt mottagna.

Det är det som inte gör oss till primitiva varelser som stöter undan, fryser ut och eventuellt tar död på den som visar sig svag och opassande för flocken.

Jag börjar nu känna värme och kärlek igen, och ett otroligt varmt välkomnande i en ny flock, och som ger mig underbara känslor i hela kroppen.

Innerst inne har jag alltid varit stark och sett till att min flock ska ha det så bra som möjligt och se mig för den jag är.......men sen så fort man visar sig svag eller hjälplös i vissa situationer så biter dom en i ryggen och man är inte vatten värd.

I den nya flocken tänker jag stanna och där känner jag mig trygg med tanke på att jag kan visa dom att jag kan vara både otroligt stark och svag ibland......och dom står ändå kvar vid min sida med öppna armar och visar mig vad kärlek är.

Här stannar jag!

Godnatt och sovgott!

Varför ska man förtjäna att.....

Varför ska man förtjäna att må såhär?!

Mår skit i hela kroppen just nu och känner bara distans till allt och alla, kryper in i mitt skal och känner ångest, illamående, sorg och svek...gör så gott jag kan men det känns som om det inte räcker till åt allt och alla...

Gråten sitter i halsen nu och jag vill bara skrika sönder mina lungor och byta luft för att sedan fortsätta skrika, känslan som jag har inom mig är en känsla som får mig att sakta trasas sönder inombords och jag vill sätta stopp för den känslan, men det enda jag orkar göra nu är att hålla emot.

Igår brast jag bara i tårar och fick knappt stopp på dom, tankarna snurrade runt mitt liv som det har varit, men lite som det är nu oxå...jag har inte levt en dans på rosor, även om det har kännts så emellanåt...känner mig som en jävla loser och en idiot som inte har kunnat ta tag i mitt liv och som förlorat mer och mer för varje år som gått.

Vad fan har jag gjort för något i mitt liv egentligen?!

Själen skaver inom mig och vill lämna det som har varit och inte komma tillbaka...men det tillåter jag inte, min själ ska stanna där den är och jag ska på något sätt ta mig igenom det här...hur jobbigt och svårt det än känns just nu.

"Siempre fuerte"

Ännu en dag i sänder...med hopp.

Skulle vilja visa världen vad jag känner...men allt är inte så lätt.
Har aldrig känt så här i hjärta, kropp och själ, något underbart händer och detta ger mig hopp om livet igen.
Att få känna den här känslan är inget som man känner när som, den här känslan är unik, vacker, underbar, fantastisk och otroligt rörande...inget kan ta ifrån mig det här, inget.
Men allt som jag nu känner måste jag just nu hålla inom mig och se till att kontrollera för stunden, för det kan annars falla som ett korthus...måste samtidigt ta hand om, vårda och vara försiktig med något så skört och känsligt men samtidigt så himla underbart.
Ger mig den inre glöd som håller mina fötter på jorden och vid liv, förgyller min vardag till fullo, får mig att le på både insida och utsida.
Längtar tills den dagen kommer, då jag kan visa alla och tala om för alla hur jag känner, hur det får mig att må och ger mig hopp igen.

"Du är mina hjärtslag, utan mina hjärtslag kan jag inte leva, utan dig ger min kropp upp allt"

Godnatt och sovgott!

Idag har det snurrat mycket i mitt huvud, har haft så himla mycket att göra och fixa den sista månaden så det känns snart som om jag går in i väggen.

Känns ibland som om jag inte riktigt vet var jag har mig själv eller var jag har hela mitt liv, och det är ingen höjdare.

Min son som är 7år vill jag ge så mycket tid som möjligt och kunna busa, mysa och göra en massa saker med....men det finns varken tid eller pengar till allt som jag vill göra med honom.

Ibland så känns allt så rätt och perfekt, inget kan fälla mig, inget kan stå i min väg utan att jag kan flytta det och gå förbi.......

Men sen när man vaknar ur denna underbara och perfekta rymd och inser att allt bara var tillfälligt så vill jag inte finna mig i allt skit, vill inte vara i den situation som jag är i........vill kunna känna den där härliga känslan att allt bara rullar på och är bra.

Den senaste tiden har jag pendlat mellan depression , lycka och sammanbrott......jag håller allt inom mig och delar inte med mig av mina tankar så mycket som jag kanske borde, men min resa genom livet har gett mig ett hårt yttre och ett skört inre.....men som är otroligt svårt att komma åt för andra om jag inte släpper in dom på livet.

Vet knappt snart vad jag ska ta mig till......mår verkligen skit i min själ och den blöder sakta.

Hoppas att allt vänder snart och blir till det bättre, för jag orkar snart inte mer.....man är inte mer än människa.