Mår skit i hela kroppen just nu och känner bara distans till allt och alla, kryper in i mitt skal och känner ångest, illamående, sorg och svek...gör så gott jag kan men det känns som om det inte räcker till åt allt och alla...
Gråten sitter i halsen nu och jag vill bara skrika sönder mina lungor och byta luft för att sedan fortsätta skrika, känslan som jag har inom mig är en känsla som får mig att sakta trasas sönder inombords och jag vill sätta stopp för den känslan, men det enda jag orkar göra nu är att hålla emot.
Igår brast jag bara i tårar och fick knappt stopp på dom, tankarna snurrade runt mitt liv som det har varit, men lite som det är nu oxå...jag har inte levt en dans på rosor, även om det har kännts så emellanåt...känner mig som en jävla loser och en idiot som inte har kunnat ta tag i mitt liv och som förlorat mer och mer för varje år som gått.
Vad fan har jag gjort för något i mitt liv egentligen?!
Själen skaver inom mig och vill lämna det som har varit och inte komma tillbaka...men det tillåter jag inte, min själ ska stanna där den är och jag ska på något sätt ta mig igenom det här...hur jobbigt och svårt det än känns just nu.
"Siempre fuerte"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar