Känns ibland som om jag inte riktigt vet var jag har mig själv eller var jag har hela mitt liv, och det är ingen höjdare.
Min son som är 7år vill jag ge så mycket tid som möjligt och kunna busa, mysa och göra en massa saker med....men det finns varken tid eller pengar till allt som jag vill göra med honom.
Ibland så känns allt så rätt och perfekt, inget kan fälla mig, inget kan stå i min väg utan att jag kan flytta det och gå förbi.......
Men sen när man vaknar ur denna underbara och perfekta rymd och inser att allt bara var tillfälligt så vill jag inte finna mig i allt skit, vill inte vara i den situation som jag är i........vill kunna känna den där härliga känslan att allt bara rullar på och är bra.
Den senaste tiden har jag pendlat mellan depression , lycka och sammanbrott......jag håller allt inom mig och delar inte med mig av mina tankar så mycket som jag kanske borde, men min resa genom livet har gett mig ett hårt yttre och ett skört inre.....men som är otroligt svårt att komma åt för andra om jag inte släpper in dom på livet.
Vet knappt snart vad jag ska ta mig till......mår verkligen skit i min själ och den blöder sakta.
Hoppas att allt vänder snart och blir till det bättre, för jag orkar snart inte mer.....man är inte mer än människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar