Geting back on track.....

Nu när hilmen börjar klarna och det visar sig vad som gömmer sig i vassen så börjar jag förstå vad det är som har hänt......mycket har varit ett rent helvete och har visat sig vara HELT omöjligt att förstå, men var sak har sin tid som jag brukar säga, nu börjar jag förstå.

Allt som har varit runt omkring mig en längre tid nu, har fått mig att inse hur stark människan är egentligen......människan är ett vanedjur som oftast har otroligt starkt psyke med ett sinne för överlevnad, med ett hopp som är det sista som lämnar dem.

Vi gör allt för att inte visa oss svaga inför flocken precis som andra djur, vi ser till att skaffa oss nära och förtroendegivna vänner och familj.

Men det som skiljer oss från andra djur är att vi är smartare och kan genomskåda viss falskhet, lurendrejeri, lögner m.m.

I allt detta så kan vi samtidigt överleva flytt från en flock till en ny och bli accepterade för dom vi är och bli varmt mottagna.

Det är det som inte gör oss till primitiva varelser som stöter undan, fryser ut och eventuellt tar död på den som visar sig svag och opassande för flocken.

Jag börjar nu känna värme och kärlek igen, och ett otroligt varmt välkomnande i en ny flock, och som ger mig underbara känslor i hela kroppen.

Innerst inne har jag alltid varit stark och sett till att min flock ska ha det så bra som möjligt och se mig för den jag är.......men sen så fort man visar sig svag eller hjälplös i vissa situationer så biter dom en i ryggen och man är inte vatten värd.

I den nya flocken tänker jag stanna och där känner jag mig trygg med tanke på att jag kan visa dom att jag kan vara både otroligt stark och svag ibland......och dom står ändå kvar vid min sida med öppna armar och visar mig vad kärlek är.

Här stannar jag!

Godnatt och sovgott!