En underbar liten vovve.....

Igår så var jag och hämtade lilla Lizzie hos hundvakten, den lilla tjejen mådde dåligt och hade inte ätit eller druckit på flera dagar, kräkts och varit väldigt deprimerad.

Pratade med min älskling om att jag skulle hämta lillan och ta hand om henne eftersom hon känner sig trygg med mig och vi har ALLTID roligt tillsammans.

När jag kom dit så blev hon först lite förvånad innan hon kom fram och hoppade upp på mig, pratade hela tiden och viftade på svansen =)

Vi gick hem och packade för att sedan gå hem till hennes EGET hem så hon fick känna sig hemma, lukta, busa och hoppa upp i sängen där hon sen somnade med mig.

Var lite orolig att hon inte skulle repa sig, men jag är inte den som ger upp i första taget =P

På morgonen när vi vaknade så gick vi hem till mig och samtidigt lämnade vi Simon på skolan...sen var vi ute och sprang lite, busade och bara myste*Härligt*, ville få igång hennes mage så hon blev hungrig och törstig...and guess what...det blev hon =))

På kvällen så tog vi en lång promenad, gick hem för att ordna lite middag och se om hon ville ha...

Hon kastar sig på maten och vips så e allt borta...hon dricker massor med vatten, och sen får hon ett glädjeryck...racar in i vardagsrummet och vill busa =) Tok hund =P

Så efter mycket jobb och slit så tror jag att hon tycker om mig ändå, även om jag kan vara tjatig ibland...Hihihi!

Vi saknar vår älskling/mamma båda två så otroligt mycket och längtar tills hon kommer hem <3

Pussar och kramar/Robban och Lizzie!

.....igen.....

Det känns jobbigare den här gången, så känns det nu iallafall...vill inte behöva uppleva denna distans till den som betyder så mycket i mitt liv igen.
Du ger mig allt som en människa kan erbjuda en annan...du ger mig trygghet, närhet, glädje, lycka och kärlek och jag kan inte ens beskriva för dig vad allt det är värt för mig.
-Allt som händer, händer av en anledning-...kan inte mer än att hålla med om det, tror att allt som har varit och är mellan oss är en enda stor prövning för att se om vi är starka nog att hålla ut och verkligen visa världen att det verkligen är vi som ska vara resten av våra liv, att det här verkligen är "DET".
Jag vet att jag är stark nog att hålla ut och vänta på dig, om det så ska vara i all evighet...när jag nu har en fantastisk känsla som jag ALDRIG har känt tidigare, när jag känner att mitt hjärta slår hårdare och hårdare ju längre ifrån mig du är bara för att du ska höra mina hjärtslag och att dom slår för dig, när jag vaknar så är det enda jag vill är att vakna vid din sida och känna din närhet, se dina vackra ögon visa sig för en ny underbar dag, då ditt underbara leende visar sig i morgonsolens värmande strålar fylls jag av glädje och kan inte känna mig lyckligare.

"Lämnar dig aldrig om du inte ber mig gå..."

Älskar dig så otroligt mycket min underbara!

Du är mitt allt/Kyssar och kramar...

Uppskatta alla små ting....

Har idag funderat mycket på hur lite man uppskattar alla små ting som cirkulerar runt en varje dag och hur ouppmärksam man egentligen är, vissa saker lägger man knappt märke till...men dom finns där, varje dag.
Funderar på hur lycklig jag är att jag har tak över huvudet, ett bra jobb, mat på bordet, en fin son, en familj som finns där när jag behöver dom och en fantastiskt underbar flickvän som gör mig så lycklig och får mig att inse och känna saker som jag aldrig trodde att jag kunde känna överhuvudtaget.

Jag älskar er alla och tack för att ni finns där!

Ännu en helg....

Snart har ännu en helg passerat utan min älskling, känns så himla ensamt och tomt utan dig i min vardag och jag vet att jag måste vara stark och hålla ut ännu längre snart.
Du har snart varit borta i 2 veckor och kommer hem igen, längtar så otroligt mycket efter att få känna din närhet och kärlek...men den blir inte långvarig, du ska snart åka igen och blir borta i 2 veckor till.
Känns så jävla jobbigt att det är så nu och det är nästan att jag bara har dig till låns i dom 10 dagar som du är hemma, men när du väl är hemma så ska jag se till att vi gör dom 10 dagarna till dom bästa och hoppas på att du oxå klarar av 2 veckor till och att du inte tröttnar, hoppas hoppas...för det gör JAG.
Jag vet att allt i livet är en prövning och att man ska bevisa att man klarar sig igenom allt, då är man ju stark...och jag vet att jag klarar det.
Många kan säkert ställa fråga till mig "Hur vet du att du klarar det?"
Jo, jag klarar det för att hon är min livs kärlek och jag har aldrig någonsin i mitt liv haft dom här känslorna för NÅGON och jag älskar henne mer än något annat, hon är min framtid och jag ser igen framtid utan henne.
Sen vet jag att hon har samma känslor för mig och att vi alltid har varit som gjorda för varandra, inte bara för att vi båda är kära och älskar varandra villkorslöst, utan för att vi har samma åsikter när det kommer till det mesta och vi vet var vi har varandra när det kommer till allt...vi vill samma saker här i livet och känner att vi båda vill dela varandras drömmar och framtid, kärlek, glädje och sorg.
Jag skulle inte klara en dag utan att veta att hon älskar mig, då skulle jag gå sönder och sakta försvinna i tomma intet.
Jag gör allt för den här tjejen och nu, får hon se till att komma hem...för jag saknar hennes hjärta som slår så hårt när vi är varandra nära, när du ligger på min bröstkorg och jag känner din närhet, dina andetag mot min hals när jag håller om dig, dina närmande, kärleksfulla och passionerade kyssar som får mig att aldrig vilja sluta kyssas, dina händer som sakta och försiktigt rör mig överallt.
Älskar våra stunder som vi har tillsammans, vi gör roliga saker och myser, gråter, skrattar och älskar.

"Glöm aldrig bort mig älskling, jag glömmer aldrig dig min älskade<3"

Älskar dig så otroligt mycket och vill ha en fantastiskt underbar framtid med dig, jag släpper dig aldrig min ängel!

Kyssar, pussar och mysgos! /Din för alltid!

Ett litet tag till......

Nu har jag inte skrivit på ett tag här, men det har sina orsaker......det har varit mycket runt omkring mig på den senaste tiden.

Har nu också varit med om det jobbigaste och mest påfrestande i mitt liv.......har varit utan min flickvän i snart en vecka, och en vecka till blir det.

Att behöva ta farväl av någon som man så innerligt och otroligt mycket älskar och veta att vi inte kommer att ses på 2 veckor är det jobbigaste jag har varit med om och jag har aldrig känt så som jag gjorde när du åkte ifrån mig. Min själ skrek av smärta, när jag vet att jag inte kommer att kunna ha dig framför mig och smeka min hand i ditt vackra ansikte, hålla dig mot mitt bröst och känna närhet, vilja känna värmen från dina mjuka läppar mot mina, som kysser mig passionerat. När vi skildes åt och växlade dom sista orden med varandra innan du var tvungen att gå, såg jag dig i ögonen och tänkte "Har aldrig haft dom här känslorna förut och älskat någon så otroligt mycket"......våra tårar börjar falla och jag skakade av sorg, insåg att nu är det dags att släppa taget.....för en stund.

Nu har det gått snart 5dagar och natten till idag innan jag somnade så bröt jag ihop och kunde inte sluta gråta, känner en enorm saknad och längtan tills jag får vara dig nära igen och aldrig släppa dig.....men det måste jag.

Jag vet också att när du kommer hem så är det nästan dags att åka igen.....i 2 veckor! Men vi klarar allt tillsammans, du och jag är två starka personer som vill ge varandra allt!

Känner bara hur det värker i hjärtat och min själ gråter varje dag utan dig, mina tårar faller längs min kind då och då....men inte bara av längtan utan också av lycka.

Lyckan att få vara just din pojkvän, veta att det är vi resten av våra liv och att inget kan stoppa oss!

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och vill inget hellre än att dela alla min stunder i livet med dig, jag vill aldrig förlora dig älskling....då förlorar jag allt, eftersom du är mitt allt.

"VI FÖR ALTID ÄLSKLING"!

Pussar och kramar<3

Äntligen går allt vidare......

Nu känns allt helt underbart, jag kan äntligen slappna av och fokusera mig på något som jag så länge har väntat på och alltid önskat mig.

Allt började för ca 3år sedan, då jag träffade en tjej som jag hade en längre romans med......men som sedan slutade med vänskap som var riktigt solid och vi fanns alltid där för varandra, vad det än gällde.

Har inte skrivit så ingående om mitt liv här, men det är för att jag inte vetat var jag ska börja......men ok, vi går tillbaka ca 1år då jag träffade en tjej som blev gravid efter 3mån, vi flyttar ihop i sthlm, 9mån senare kommer det en liten tjej till världen, 2mån senare så tar tjejen alla sina saker, vår dotter och drar.

Allt detta pga lite gräl, och för att hon tappade kontrollen och inte klarade av att hantera ett barn ensam......då är det tydligen ok att man sticker och gör som man vill.

Människan skaffar lägenhet i Norrköping och hör sedan av sig och tror att allt ska bli bra och att vi ska börja om som särbos.......när vi har en 2mån gammal bebis tillsammans?

Vänta nu......vad är fel i den här bilden?

Ja, det behöver jag inte ens svara på åt dom som har lite innanför skallen.

Sen så gör människan slut på facebook chat, via mina vänner och dessutom nekar till det sedan.......hur sjukt är inte det då?!

Då är det alltså SLUT.....Bra, då vet jag det!

För att sedan återgå till det som jag började skriva om här, så fick jag tröst och stöd av min bästa vän och gamla romans, vilket var underbart eftersom vi känner varandra så väl.

All denna närhet, ömhet och kärlek som jag fick kändes tryggt och att någonting började växa tillbaka igen......känns underbart i allt elände.

Sen så när man går ut med detta och visar vad man känner och att man är glad och lycklig igen så har personen som stack till Norrköping, skaffade ett nytt liv och gjorde slut, mage att komma och anklaga mig för diverse saker och tro att hon har någon som helst insikt i mitt liv mer förutom när det gäller vår dotter........skulle inte tro det!

Hon kan dra åt H-vete och har lämnat mig för gott den subban!

Hoppas nu att alla inser vilken jävla subba hon är och jag hoppas någon annan blir beskonad hennes sjuka upptåg.

Ha en bra solig och skön dag alla där ute!

Det förflutna och framtiden....

Det förflutna är något som man inte kan göra något åt eller förändra hur mycket man än skulle vilja, det står skrivet i historien redan och kommer alltid att finnas där till både gott och ont.

Det finns mycket som man ångrar i sitt liv och som man kunde ha gjort annorlunda om man nu tänker tillbaka, men det går inte och förhoppningsvis så finner man oftast något positivt med saker som har uppstått, man har troligtvis lärt sig av sina misstag och sett till att ALDRIG göra om dom eller så lär man sig aldrig.....eller så det så att det kanske inte var så dumt det man gjorde eller det beslut man tog och skulle ha gjort det på ett annat sätt som hade resulterat i en bättre framtid och sluppit jaga och jaga tills det blev rätt, som man själv vill ha det.

Men om man som i mitt fall ser till att lägga det gamla bakom sig även om det ligger kvar där för alltid, så kommer allting att ordna sig och bli bättre än någonsin........bara jag den här gången lyssnar till mitt hjärta och inte något eller någon annan.

Ger mig själv styrka att se framåt nu och vara glad över det jag har och får eftersom livet är så otroligt kort och jag hade inte tänkt att slösa bort det på sånt som är historia och gammalt......man lever bara en gång, och då ska man se till att man lever ett liv med kärlek, lycka, närhet och glädje......men oxå sorg i en normal mängd, även om sådant är svårt att styra över......precis som allt annat.

Men se absolut inte bakåt på allt som har skapat problem, konflikter, gräl m.m, se till att göra det bästa av det som är kvar av livet......eftersom livet är till låns men även en gåva, och som du en dag blir tvungen att lämna tillbaka även om du inte vill.

Natti natti!